Ny rapport: "Barn med flerfunktionsnedsättning – samspel och social inkludering"

2019-09-09

Barn med funktionsnedsättningar ska inte isoleras från andra barn, men hur skapar vi naturliga mötesplatser? I ett samverkansprojekt mellan Uppsala universitet och Årstaskolan, har man tittat på hur särskilda lekaktiviteter kan underlätta samspelet mellan barn med olika förutsättningar att röra sig och kommunicera.

Strukturerade lekar leder till fler samspelsinitiativ mellan
barn med flerfunktionsnedsättning och andra barn.

Lärarna på en grundsärskola i Årsta upplevde en starkare känsla av utanförskap efter en lokalflytt följd av förändringar i organisationen. Deras elever, alla med flerfunktionsnedsättningar, saknade nu helt möjlighet att träffa grundskolans elever.

- Forskning visar att deras upplevelse är gemensam för många särskollärare. Eftersom man har sin egen läroplan och sina egna möten är risken att det uppstår nästan vattentäta skott mellan särskolan och andra skolformer. Det är synd, eftersom kontakten är viktig för barnens utveckling och välbefinnande. Lika viktigt är att barn utan funktionsnedsättning får förståelse för att människor är olika, säger Nina Klang, forskare i specialpedagogik på Uppsala universitet.

Hon kom i kontakt med lärarna från Årstaskolan via AIMday Funktionshinder, en mötesplats där personer som arbetar med funktionshinder kan diskutera utmaningar på området tillsammans med forskare. Mötet resulterade i ett samverkansprojekt där man låtit grundsärskolans barn leka med barnen i en förskoleklass, i syfte att undersöka vilka lekaktiviteter som bäst främjar inkludering. Projektet har inneburit ett nära samarbete mellan de olika lärarlagen, liksom mellan lärarna och de tre forskarkollegorna Nina Klang, Helena Wandin och Jenny Wilder.

- Lärarna valde ut och höll i lekarna medan vi forskare kunde filma och ha lite distans till själva praktiken. En sak vi kunnat se är att antalet samspelsinitiativ mellan barn är flest i strukturerade eller formella aktiviteter, alltså aktiviteter som förutsätter att man t.ex. hjälper eller tittar på varandra. Barnen fick mycket kontakt bland annat i leken Boccia, som gick ut på att eleverna i förskoleklassen skulle hjälpa grundsärskoleeleverna att lägga och kasta bollen med hjälp av en ränna.

Forskarna skilde också på enskilda och kombinerade beteenden hos eleverna i särskoleklassen. Enskilda beteenden bestod här av en enda handling, t.ex. ett leende, medan kombinerade beteenden bestod av flera handlingar, t.ex. att titta på kamraten och samtidigt styra en gåstol mot denne. De flesta enkla beteenden uppmärksammades inte, vilket visar på vikten av att barn utan funktionsnedsättningar behöver få kunskap om hur barn med funktionsnedsättningar uttrycker sig och hur de kan besvara samspelsinitiativen.

- En reflektion från projektet är vikten av ett nära samarbete med lärarna. Mycket av det som finns i forskningen är förhållandevis abstrakt, eftersom vi behöver dra generella slutsatser. Genom samarbetet med lärarna ute i den pedagogiska verksamheten kan vi få praktisk gestaltning av det vi pratar om i forskningen, och det gör att jag får större förståelse för de fenomen jag studerar, säger Nina Klang.

Ta del av rapporten samt tips på inkluderingslekar!

Senast uppdaterad: 2022-04-12