Måns Wikstad efter studieresan till Bhutan: ”Man blir mindre tvärsäker”

2023-06-15

Måns Wikstad är lärare på Fyrisskolan i Uppsala kommun. Eleverna känner honom från lektionerna i samhällskunskap, religion och historia men i kollegiet har han gjort sig ett namn som upptäcksresande. VFU-arvodet har investerats i fortbildningsresor och senast besökte han drakens land: Bhutan!

porträttbild av måns vikstad
Måns Vikstad berättar att resorna som finansieras av VFU-arvoden berikar hans undervisning vid Fyrisskolan. Foto: Uppsala kommun.

Bhutan är ett av Asiens mest anonyma länder; landet omsluts delvis av Himalaya. Tar du dig ändå dit så kostar det obligatoriska turistvisumet för vistelsen där minst 20 amerikanska dollar – per dygn. Det är lätt att förstå varför inte fler svenskar har varit där. Men just otillgängligheten kan också locka och det var det som fångade Måns Wikstads intresse.

Med hjälp av en resebyrå lyckades han planera en gruppresa till Bhutan för att lära sig mer om landet och dess kultur. Tillsammans med kollegor på Fyrisskolan, och ytterligare några medföljande, reste han dit under påsklovet 2023. Resan blev en lyckad fortbildning.

– De som följde med till Bhutan var lyriska. När man reser som grupp då öppnas dörrar och är man lärare då öppnas dörrar. Du kommer in på ställen dit du inte kommer annars. Det är bra om man vill komma till en skola eller en högskola men också om det är något museum som har en stängd avdelning. Den svenska beskickningen i Burma fick vi träffa just för att vi var ett lärargäng. En riksdagsgrupp skulle komma strax efter oss så de på ambassaden ville gärna testa sin dragning inför oss.

Bhutanresan var alltså inte Måns första fortbildningsresa till Asien; 2017 gjorde han en liknande resa till Burma. Dessutom har han besökt Egypten, Syrien, Tibet, Japan och USA – bland annat. Studieresorna har bekostats med arvodet från VFU-studenter men de behöver även planeras.

Hur gör man för att samla ihop pengarna till en resa och sedan lyckas genomföra den?
– Ta lärarstudenter! Prata med rektorn och fråga: kan jag lägga mina arvoden i en VFU-pott?

Uppsala universitet betalar ut ett arvode per student, till respektive partnerkommun. Till Uppsala universitets partner- och avtalskommuner samt Academedia betalas 614 kronor ut för varje högskolepoäng. Det betyder att arbetsgivaren får 4 605 kronor för en student som läser en kurs med 7,5 hp.

VFU-handledaren får genom studenten en samtalspartner
Måns Wikstad understryker att det finns fler goda skäl att ta en VFU-student; det är inte bara resorna som är moroten för att ta emot studenter. Det kan vara lärorikt och den undervisande läraren får ytterligare en person som har sett samma lektion och allt som har hänt under den. Plötsligt ges möjligheten till fördjupade diskussioner om undervisning och didaktikens frågor om innehåll, utformning och syfte. Och en nyexaminerad lärare behöver inte vara en sämre handledare.

– En nybliven lärare ska inte tveka att ta sig an en student. Man måste inte kunna kursen och allting och då går man in i ett gemensamt projekt. En erfaren lärare kan bli styrande och lärarstudenten kan känna sig i underläge. Är du ny och färsk då blir det en större öppenhet och det blir en annan typ av diskussioner och det kan vara minst lika givande som om man har en rutinerad handledare, förklarar Måns.

– Dessutom är det väldigt lärorikt att ha en student. Man kan ge goda råd som ligger närmare och man har ett annat perspektiv än sin äldre kollega, vilket kan vara väldigt välgörande för lärarstudenten.

En lagom stor grupp resenärer är tolv personer
För ersättningen kan det alltså finnas möjlighet att fortbilda sig. Studieresorna Måns Wikstad har åkt på har sett lite olika ut beroende på destinationen. Gemensamt är dock att de har genomförts i grupp och att en grupp på tolv personer har varit lagom. Då ryms man i en minibuss och dessutom hinner man utveckla relationer till de man inte känner. Oftast förläggs resorna till ett veckolångt lov inklusive dess helger; då hinner man resa till och från orten och eleverna går inte miste om undervisning.

Hur planerar man en studieresa?
– Först plockar man fram fortbildningslitteratur. Man behöver ju läsa in sig på landet! Man kan sätta ihop ett fortbildnings-kit med litteratur. Om man är en grupp som reser kan man bjuda in en föreläsare. Inför besöket i Burma träffade vi en person från Tetra Pak som hade en NGO-verksamhet i Burma som delade ut gratis mjölk till barn i skolan. Inför resan till Tibet träffade vi universitetslärare som lär ut tibetanska språket och lärde oss grundfraser. Dokumentärer och spelfilmer är också bra så man blir laddad med intryck.

Rektorn behöver godkänna studieresan
Din rektor behöver som sagt godkänna att du ska resa iväg för din handledarersättning. Du som lärare kan också behöva argumentera för att resan är både bildande och fortbildande. Intrycken från en gjord resa kan sedan omvandlas till anekdoter och bilder kan precis som den förberedande inläsningen bli material för undervisning. Och att uppleva tillsammans med andra är ytterligare ett skäl till att en studieresa i grupp kan vara värdefull.

– När du reser med andra lärare pratar du om upplevelserna. Även där finns det en fortbildande karaktär: man ger och tar och förstår saker tillsammans. Man kan bli gripen av andras entusiasm och man får förståelse för att välfungerande samhällen kan skilja sig från det svenska. Bhutan är ett auktoritärt samhälle, en upplyst despoti med inslag av demokrati, men det är ett välfärdssamhälle. Det är otroligt att sätta det i kontrast mot Nepal, Indien och Thailand. Det är som ett litet Schweiz kan man säga: alla har gratis sjukvård, alla har gratis utbildning.

Måns Wikstads studieresor har gjort avtryck i hans lärargärning, från konkreta lektionsplaneringar till levande exempel i hans historieberättande. Men det slutar inte där. Besöken hos amerikanska lärarutbildare har utvecklat hans handledning och gruppresorna har följts upp med återträffar för deltagarna. Där kan medresenärerna minnas tillbaka och påminnas om att en studieresas upplevelser kan få synergieffekter bortom det egna arbetet.

– Det finns en nivå till! Det är när man förändras som människa efter att ha sett andra samhällen, andra sätt att fungera på. För vi som lärargrupp kommer ju nära om man jämför med när man är turist eller reser själv. Just de här mötena man har och insikter man får: man blir mindre tvärsäker.

Per Wingård

Senast uppdaterad: 2023-06-15